GETSEMANE (Goggles 1938)
Han var en så liten och klen artist
att han kände sig mer än lovligt trist.
Då satte han sig vid sin Faber 2
en vacker afton och skrev som så:
Gud har i sin fotografiateljé
ett mörkrum som heter Getsemane.
Där växer det klara bilder fram
för den som är lugn och allvarsam.
Men den som är rädd - för köld och ris,
får aldrig en blomst i paradis.
Hans liv blir liksom en öde slätt
av inga silverne tårar vätt.
I purpur, kanske, och glans han gick,
men blicken hans var en tiggarblick.
Till aska kom han men aldrig brand
och månen ler åt hans tomma hand.
Ty den som är rädd för Getsemane
har ingenting alls att få eller ge.
LIVET OCH SKRIFTERNA (Barfotabarn 1933)
En helig man han läste om korparna som så:
väl så eller skörda de intet
— Vår herre han föder dem ändå!
En helig man han gick sig i ödemarken ut
att rätta sig helt efter detta.
Och sagan den förtäljer — när fjorton dar var slut,
att korparna åto sig mätta.
INNAN DITT RIKE BLEV KARTLAGT (Från Mitt Ekorrhjul 1957)
Det var bara tokar och dårar
som lyssnade på dig först.
Det var slavar och skökor och ogärningsmän
men då var ditt rike som störst.
Det var bara enkla själar
och själar på undantag.
Sen byggdes det katedraler
och kyrkor av alla de slag.
Och påvar det kom och präster
som tvistade om vart ord
du fällt på din korta vandring
på denna bullrande jord.
Men tokar det var och dårar
som lyssnade på dig först.
Det var innan ditt rike blev kartlagt
och då var ditt rike störst.
KAN DU HÖRA HONOM KOMMA... (En döddansares visor 1930)
Kan du höra honom komma - ej i buller och gny,
ej i tordönets sprakande dunder -
Nej, han vandrar i sin örtagård lik himmelens sky
i morgonens solstänkta lunder - -
Kan du höra honom komma, att han kommer som en psalm
- så mjuk och så drömmande stilla
han vandrar dig till mötes i dagarnas kvalm
och han vill dig inte alls något illa.
Ty han talar ej latin - som den grå teologin
vilken halkat på sin egen halhets halka -
Men han talar som en ton ur en mjuk violin
och han talar såsom aftonens svalka.
GUDARNA VÄCKTES (Barfotabarn 1933)
Gudarna väcktes i söder
och gudarna väcktes i norr.
Zigenarens hjärta blöder,
men jorden blir kartlagd och torr.
För två gånger två är fyra
och allt är bestämt och klart,
allt är förtvivlat klart,
och ingen vill äventyra
sitt liv för sin egenart.
Storflaxiga kråkor kraxar
om märkliga ting som stundar.
Snart är vi så lika som taxar,
lika som avhuggna hundar.
Vipsa som sädesärlor
och knipsa från morron till kväll
föryngringens platta pärlor
av packade strömmingsfjäll.
Sir Standard bygger fabriker.
Sir Standard bygger fabriker,
radio knäpper och skriker,
tätt mellan stölder och mord
svarta och röda rubriker
blixtra med bländande ord.
Ack, bråkigt är det och tråkigt
och futtiga är våra tankar,
fast flygmaskinerna skrävla
sitt skryt över Gaurisankar.
8,842 meter,
8,843 meter?
närmare gud,
stadigt närmare gud,
lyfter sej människan,
den obetvingliga människan,
och kastar ner cigarrettstumpar
på Edelweissen.
FRÄLSNING (Kejsarens papegoja 1951)
Vi måste låta korsfästa oss
på ett svårare sätt än Kristus,
upplyste nobelpristagaren T. S. Eliot
på ett cocktailparty.
Vid en termitstack ex.vis.
Sånt låter en aning kusligt,
och lite tillkrånglat, kanske,
men naturligtvis är det litterärt.
Därför böjde värdinnan,
den trettiosju gånger ansiktsupplyftade
gamla ragatan
(som hade bordell på Shaws tid)
sitt vit- och välfriserade huvud
och tyckte precis detsamma
som mister Eliot.
ÅTERLÖSNING (Kejsarens papegoja 1951)
Att Kristus levde har vi städs beaktat
vi vilsevandrare i snårig skog
men broder Nathan — som vi nyss betraktat
han aktar enbart det att Kristus dog.
FÖR ALLT SOM ÄR BLINT – (Kejsarens papegoja 1951)
För allt som är blint och vilset
och vint i världen och skackt
har jag ställt några frågor för vinden.
— Gud har ingenting sagt.
Han har ingenting sagt och förklarat
men tegat still.
Kanske hör detta hjälplösa ej
hans rike till.
Men allt som är blint och vilset
och vint i världen och skackt
det lever dock — skrämmer oss inte.
Som guld och makt.
ETT MINNE (En döddansares visor 1930)
Skimrande vitt som det vitaste silver
var vattnet vid Vinga fyr -
Rökskyar bolmade, måsarna skreko
och luften var bräddad av glädje och eko
av främmande länder och äventyr - -
---
Gud, har jag sagt,
o, du levande X i det minsta och finaste ting,
snäckornas gud och förnyelsens gud -
du som hinduerna se som en flammande ädelstensring,
elektriska bälte av under och kraft
som spänner all världen omkring:
lys på mitt liv.
Gud, har jag sagt, du som talade nyss
ur de bristande isarnas dön,
guld har du strött över vågornas välv,
guld över klippornas krön - -
aldrig jag visste som nu och förnam
vad världen är väldig och skön.
Herre, ditt ansikte ser jag i dag
och viskar dej vilset en bön:
Väck den ej mera, min fråga
som hörde sitt eko och grät,
släck den, förintelsens låga
i nervernas blodiga nät -
Se på mej, maskarnas like,
Herre jag ber dej ju blott:
lär mej att älska ditt rike
och bära de dagar jag fått.
STATUS QUO (Från mitt ekorrhjul 1957)
Han var egensinnig som få
och farlig för Status quo:
Mot lag och auktoritet
han ställde barmhärtighet.
Jag vet han blev pinad ihjäl
i går. Det fanns giltigt skäl.
Ty han ställde barmhärtighet
över lag och auktoritet.
Han var egensinnig som få
och farlig för Status quo.
ENDERA ELLER (Från mitt ekorrhjul 1957)
Vi har det bra nu
sedan djävulen blev avskaffad,
vi självmördare.
Endera kommer vi till himmelriket
eller så får vi ligga kvar här.
FÖRNEKELSE (Från mitt ekorrhjul 1957)
Under förnekelsens stjärna
vi går emot mullens rast.
Den ene förnekar för inkvisition
den andre för sopnedkast.
SANCTA SIMPLICITAS (Goggles 1938)
En kättare jag är
och de bränner mej för vind
att jag inte byggde bo
inom mur och grind.
En kättare i dag.
Och i morgon en martyr:
Titlarna beror
på herrarna som styr.
Du stackars gamla gumma
bär också din ved
och lägger den troskyldigt
vid mina fötter ned.
Du brutna gamla ök:
så omätligt är ditt lass!
Jag döper dej till Sancta
Simplicitas.
Lyft närmare mitt hjärta
din trave. — Se:
en fackla har du tänt
över mull och ve!
Sen tör du väl förlåta —
för Kristi spik,
att mitt hjärta måste le
vid så tung komik.
URTIDSSKOG (Från mitt ekorrhjul 1957)
Åskan skrällde
blixten slog
och regnet hällde
kring urtidsskog.
Där kröp jag på knä
i träsk och dy
med en bild av trä
under trasig sky.
Jag var gudens vän,
hade själv honom gjort.
Men nu bar det iväg
så virvelfort.
Det har gått en tid
men jag minns det väl:
hur guden försökte
få mej ihjäl.
Vilt tumlade vi
från fly till fly
tills jag pressade
huvudet hans i dy.
Åskan skrällde
blixten slog
och regnet hällde
kring urtidsskog.
Det har gått en tid —
millioner år.
Men min vilsenhet
och min skräck består.
EN VANDRINGSMAN (Kejsarens papegoja 1951)
Det säjs att han vida i världen gick
och att gyllene ting han skåda fick
gamlingen där — Om det stämmer
hur kunde den då bli så tom hans blick,
så innehållslös att den skrämmer?
KRIG (Goggles 1938)
Från människornas kvavda hop
mot rymden steg ett ångestrop:
Vi trängtar att befrias!
Tungt klättrar Döden ur sin grop:
här kommer jag: Messias.
GUD HJÄLPTE DEJ EJ (Från mitt ekorrhjul 1957)
Högfärdig var du och lat
och yrde med prilligt prat.
(Varenda kärring i byn
såg änglavingar i skyn.)
Du dåre och idiot,
för hela vår stam ett hot
dej borde vi längesen
själva ha dräpt med sten.
Så fick du likväl din dom:
På kors blev du fäst av Rom.
Spott skänkte vi dej och spe.
Vad hade vi mer att ge.
Men underverken du gjort
begabbades brett och stort.
I flatskratt dog du och hån.
Gud hjälpte dej ej, Guds son.
