Nils Ferlin siluett

Ferlin Signation

 

 

 

 

Religionen och sökaren

 

ferlin-antikrist

 

GETSEMANE (ur Goggles (1938))

 

 

Han var en så liten och klen artist

att han kände sig mer än lovligt trist.

 

Då satte han sig vid sin Faber 2

en vacker afton och skrev som så:

 

Gud har i sin fotografiateljé

ett mörkrum som heter Getsemane.

 

Där växer det klara bilder fram

för den som är lugn och allvarsam.

 

Men den som är rädd - för köld och ris,

får aldrig en blomst i paradis.

 

Hans liv blir liksom en öde slätt

av inga silverne tårar vätt.

 

I purpur, kanske, och glans han gick,

men blicken hans var en tiggarblick.

 

Till aska kom han men aldrig brand

och månen ler åt hans tomma hand.

 

Ty den som är rädd för Getsemane

har ingenting alls att få eller ge.

 


 

GUDARNA VÄCKTES - (ur Barfotabarn (1933))

 

Gudarna väcktes i söder
och gudarna väcktes i norr.
Zigenarens hjärta blöder,
men jorden blir kartlagd och torr.

 

För två gånger två är fyra
och allt är bestämt och klart,
allt är förtvivlat klart,
och ingen vill äventyra
sitt liv för sin egenart.

 

Storflaxiga kråkor kraxar
om märkliga ting som stundar.
Snart är vi så lika som taxar,
lika som avhuggna hundar.

 

Vipsa som sädesärlor
och knipsa från morron till kväll
föryngringens platta pärlor
av packade strömmingsfjäll.

 

Sir Standard bygger fabriker.

 

Sir Standard bygger fabriker,
radio knäpper och skriker,
tätt mellan stölder och mord
svarta och röda rubriker
blixtra med bländande ord.

 

Ack, bråkigt är det och tråkigt
och futtiga är våra tankar,
fast flygmaskinerna skrävla
sitt skryt över Gaurisankar.

 

8,842 meter,
           8,843 meter?
närmare gud,
stadigt närmare gud,
lyfter sej människan,

den obetvingliga människan,
och kastar ner cigarrettstumpar
på Edelweissen.

 


 

LIVET OCH SKRIFTERNA (ur Barfotabarn (1933))

 

En helig man han läste om korparna som så:
väl så eller skörda de intet
- Vår herre han föder dem ändå!
En helig man han gick sig i ödemarken ut
att rätta sig helt efter detta.
Och sagan den förtäljer - när fjorton dar var slut,
att korparna åto sig mätta.

 


 

KAN DU HÖRA HONOM KOMMA... (ur En döddansares visor (1930))

 

Kan du höra honom komma - ej i buller och gny,
ej i tordönets sprakande dunder -
Nej, han vandrar i sin örtagård lik himmelens sky
i morgonens solstänkta lunder - -

Kan du höra honom komma, att han kommer som en psalm
- så mjuk och så drömmande stilla
han vandrar dig till mötes i dagarnas kvalm
och han vill dig inte alls något illa.

Ty han talar ej latin - som den grå teologin
vilken halkat på sin egen halhets halka -
Men han talar som en ton ur en mjuk violin
och han talar såsom aftonens svalka.

 


 

INNAN DITT RIKE BLEV KARTLAGT (ur Från Mitt Ekorrhjul (1957))

 

 

Det var bara tokar och dårar

som lyssnade på dig först.

Det var slavar och skökor och ogärningsmän

men då var ditt rike som störst.

 

Det var bara enkla själar

och själar på undantag.

Sen byggdes det katedraler

och kyrkor av alla de slag.

 

Och påvar det kom och präster

som tvistade om vart ord

du fällt på din korta vandring

på denna bullrande jord.

 

Men tokar det var och dårar

som lyssnade på dig först.

Det var innan ditt rike blev kartlagt

och då var ditt rike störst.

 


 

ETT MINNE (ur En döddansares visor (1930))

 

Skimrande vitt som det vitaste silver
var vattnet vid Vinga fyr -
Rökskyar bolmade, måsarna skreko
och luften var bräddad av glädje och eko
av främmande länder och äventyr - -
---
Gud, har jag sagt,
o, du levande X i det minsta och finaste ting,
snäckornas gud och förnyelsens gud -
du som hinduerna se som en flammande ädelstensring,
elektriska bälte av under och kraft
som spänner all världen omkring:
lys på mitt liv.
Gud, har jag sagt, du som talade nyss
ur de bristande isarnas dön,
guld har du strött över vågornas välv,
guld över klippornas krön - -
aldrig jag visste som nu och förnam
vad världen är väldig och skön.
Herre, ditt ansikte ser jag i dag
och viskar dej vilset en bön:
Väck den ej mera, min fråga
som hörde sitt eko och grät,
släck den, förintelsens låga
i nervernas blodiga nät -
Se på mej, maskarnas like,
Herre jag ber dej ju blott:
lär mej att älska ditt rike
och bära de dagar jag fått.

 


 

 

 
                        I samarbete med Nils Ferlins släkt                                  ferlin_penna_tigth